Välkomna till min blogg!

För ungefär fyra månader sedan kom min bok ut. Nu en egen hemsida med blogg. Tänka sig! Vi får väl se hur många bloggar det blir. Hur gör man?

Jag börjar med at berätta om min höst som kringresande fotbollförfattare: Hösten har varit inspirerande. Min föreläsningsturné har fört mig till exotiska platser så som Hjällbo, Upplands Väsby, Enskede, Tv4:s studio (oklart var, men någonstans i Stockholm), Sundsvall, Stenungssund, Härlanda, Öckerö, Tanumstrand och Töreboda. Runt om i Sverige har jag mött människor med stort kunnande och glödande engagemang. Bäst av allt: Idén om breddutveckling och inkluderande fotboll är ofta självklar för de fotbollsledare jag mött. Nu räcker det förstås inte med allmänna appeller om att vi skall vara snälla mot barn. Det är lätt att fastna där. Nu gäller att noga fundera ut hur idealen och goda föresatser skall realiseras.Fredrik Sundqvist

Här måste jag lyfta fram Enskede IK. Tidigt i oktober hade jag nöjet att leda en tvådagars workshop i föreningen. Det var en inspirerande helg. Nu verkar det som att föreningen tar täten i kampen för en modern och socialt hållbar folkrörelsefotboll. Spännande!

Det börjar glädjande nog röra på sig i Stockholmsfotbollen. Som många vet dras ungdomsfotbollen där annars av stora problem. Man saknar planer, men framför allt saknar föreningarna former för att hantera sina enormt stora barngrupper. Det skapas konflikter och en stor misstro. Märkligast i höst var mina sex minuter långa ”debatt” med Tomas Bodström om barn-och ungdomsfotboll i TV4:s nyhetsmorgon. Jag fick knappt en syl i vädret och reportern glömde att berätta om min bok, men det var ändå en intressant upplevelse. Bodström försvarade i mina ögon en föreningsideologi värdig Ayn Rand – var det rent av en bild av svensk socialdemokrati år 2013?

Men tänk att TV4 inte kunde hitta en enda person i hela Stockholm som kunde berätta att det inte är synd om starka barn som behöver spela fotboll med sina svagare kompisar. Det är inte synd om någon, det är utvecklande och roligt!

En sak har jag märkt under mina resor i höst: Det är så lätt att fastna i en diskussion om hur vi får fram flest eller bäst elitspelare. Det är frestande eftersom Stockholmsmodellen med ”akademier” och ”utvecklingslag” från 8-9 års ålder misstas för en ”elitsatsning” fastän den är så uppenbart kontraproduktiv.

Problemet är inte att Stockholmsfotbollen slänger bort merparten av sina talangfulla spelare eller att svensk elitfotboll vill såga av den gren de sitter på. Problemet är den badwill talangselekteringen skapar. Medan vi fastnar i hypotetiska resonemang om bästa formen av talangutveckling lämnar barn och ungdomar den organiserade fotbollen i strömhopp. Det är i själva verket det största hotet mot svensk fotboll. Det måste vara roligare att spela fotboll än att inte göra det − annars är vi kokta!

9 Svar till “Välkomna till min blogg!

  1. Carina

    Ska bli kul att följa din blogg!
    Har även läst din bok och älskade den!
    Mvh Carina (mamma till en pojke i Enskede p01:7)

    Svara
  2. John

    Tack för att du startat bloggen. Förvånansvärt tyst i kommentars-fälten på dina, för övrigt, mycket kloka inlägg. Ämnet är svårt att prata om, uppenbarligen.

    En fråga; Gick in på Enskedes hemsida och läste bland annat följande:
    ”Ta bort den tidiga selekteringen och förstalagsverksamheten. Vid 15-års ålder (pojkar) och 14-års ålder (flickor) bör inventering för förstalag ske. Året efter (16 respektive 15 år) spikas förstalaget, anledningen är för att alla ska ha chans att växa klart.”

    Ett steg i rätt riktning, Men anser du att man ska ”spika” ett förstalag när de fyller 16 år. De har inte gått ut 9:an och det skiljer fortfarande mycket i fysisk och mental mognad. Håller du med om att det är en lämplig ålder för selektering? För de medel-duktiga, som kanske tränat i 10 år, som inte ”kommer med” kommer motivationen dyka, förstås. Vad ska de göra, sluta?

    John Molander, IFK Umeå

    Svara
    • Fredrik

      Hej,
      Jag tycker själv att 16-år är på tok för tidigt. I min värld är seniorlagen förstalag och inga andra. Sedan måste man ju börja träna mycket någon gång under gymnasieåren för att klara att ta steget till seniorfotbollen, särskilt om man siktar på högre nivåer förstås. Så drömmen tycker jag är att klubbstrukturerna ger ungdomarna själva möjligheten att välja graden av satsning. Man skall ju inte heller bli bortsorterad innan man växt färdigt (18-20 års ålder). Jag vet att Enskede funderar på ett ”snabbspår” och ett ”långsamt spår” som båda skall leda till seniorspel. Vi får se hur väl de lyckas motivera och satsa på dem som inte väljs ut till snabbspåret. Det blir deras stora utmaning.

      Svara
  3. John

    Frågan är ju när det är rätt att välja ut de bästa för spel i ”förstalaget” som junior, vid 15, 16 eller 17 år. Du säger när man blir senior. Vi har en diskussion i klubben om just detta. Tack för svaret, det kommer att bli ett bra inlägg i debatten. Och att spelarna får vara med och bestämma. Bra.

    Svara
    • Fredrik

      Bra om du fick ut något av mitt svar :-) Min grundtanke är således att alla nivåer under A-lag skall användas till att ge ungdomarna utmaningar med flexibla svårighetsgrader. Inte prioritera en maximal spelstyrka i enskilda åldershomogena toppade lag, utan att alla spelare får optimala chanser att utveckla: ibland en lätt nivå, ibland på medel nivå och ibland på svår nivå. Hellre jobba med sk. grupplänkar och åldersgruppintegration än toppade ålderhomogena lag således, dvs om man ibland vill ge spelare som ligger långt framme extra utmaningar.

      Svara

Skriv en kommentar

  • (kommer inte publiceras)