Inspiration i advent!

Den här bloggen handlar om det som är varje tränares huvuduppgift. Jag läste Thomas Westerbergs och Jonas Nilssons lilla tunna, men upplysande bok Talangutveckling? Eller spelarutveckling! (se här). Jag kan rekommendera boken till alla. Själv stärktes jag i min övertygelse att spelarutveckling aldrig kan handla om att sortera och stänga ute. Det är fundamentalt dåligt att bryta ned gemenskapen i barngrupper: priset är högt och goda skäl saknas.

Det var inte allt. Boken satte fokus på något ännu viktigare än spelarutveckling. Thomas Westerberg berättar i början av boken hur han kom joggandes förbi en fotbollsplan. Där gjorde man sig redo för en herrmatch i division fem. Thomas ställde sig för att titta en stund. Lagkaptenen i ena laget kom fram och hälsade. Det var Robban, 38 år. Thomas återger samtalet:

”− Tjena Robban, sa jag, spelar du fortfarande?

− Ja, det är så otroligt kul fortfarande, sa Robban […] och förresten, jag har aldrig sagt det, men jag vill tacka er för att ni räddade mitt liv!”

Robban kom från ett missbrukarhem. Mamman dog tidigt i MS. Far och bror var fast i missbruk. Fotbollen blev Robbans räddning. Thomas drog sig till minnes samtalen bland tränarna när Robban och hans kompisar var tio år gamla. I perioder tränade Robban sporadiskt. Skulle han få spela matcher trots sin dåliga närvaro? En tränare lyfte frågan:

”− Hur gör vi med Robban?

− Låt honom spela, sa jag, han har det tufft nog ändå!”

Tänk så viktig fotbollen kan vara och så viktiga beslut vi tränare fattar. Vi har sällan hela bilden klar. Vi ser träningsnärvaro och ”inställning”. Vi premierar spelarna med disciplin och uppbackning. Vi premierar de starka. Vi premierar dem som har det enkelt.

Jag hade också en sådan spelare som Robban i det pojklag jag tränade. Tillvaron började rämna för honom i fjortonårsåldern. Innan dess hade han fixat sin fotboll alldeles på egen hand. Ingen backade upp. Nu började han missa en del träningar. När han dök upp var han ofta sen. Han spred oro. Så vad gjorde jag? Frågade jag hur han hade det? Nej, surt klagade jag på de sena ankomsterna. Jag slutade ta ut honom till matcherna. I efterhand inser jag att fotbollen var viktig för honom. Trots eget kaos och trots att ingen hemma brydde sig det minsta försökte han ta sig till träningarna (och där fick han bara skäll). Till skillnad från Robban så slutade pojken i mitt lag med fotboll. Jag hoppas att det redde upp sig för honom till slut, men jag vet inte. Ingen jag frågar vet vart han tagit vägen.

Jag kom att tänka på allt detta efter en gripande föreläsning av Elisabeth Anderton och Jeff Tössberg från Gatans Lag. De fick mig att förstå det jag borde förstått från början. Fotboll kan vara jätteviktigt i ett barns liv, även om det inte riktigt märks.

Elisabeth och Jeff berättade om gripande människoöden och kraften i fotboll. Jeff berättade sin egen historia om ett utsatt barn som gled bort från fotbollen, trots att han älskade spelet. Han berättade också om att återvända till livet genom fotbollen. Han berättade hur Gatans Lag besegrar hemlöshet, missbruk, kriminalitet och socialt utanförskap.

Genom fotbollen blir spelarna i Gatans Lag en del av ett sammanhang, del av ett lag. De får något positivt att se fram emot varje vecka. På köpet får spelarna många andra ingredienser som är viktiga i det vardagliga livet − socialt samspel, gemenskap, disciplin, rutiner och kontinuitet. Fotbollen skapar på så vis en kraft hos spelarna att själva förändra sin levnadssituation.

Motivationen kommer inifrån, men den uppstår i en inkluderande och meningsskapande gemenskap. Så funkar fotboll! Därför måste vi utan undantag bygga barn- och ungdomsfotboll på inkluderande principer. Det är inte lätt att vara tränare alla gånger, men att få barn och ungdomar att uppleva delaktighet är vår huvuduppgift.

Jag önskar att alla idrottsledare i hela Sverige kunde ta del av Gatans Lags inspirationsföreläsning. För den var verkligen inspirerande! Vi som lyssnade fick lust att göra skillnad. Jag önskar också att alla fotbollsföreningar i hela landet blev stödklubbsmedlemmar i Gatans Lag. För att på så sätt stå upp för fotbollens positiva kraft. Och alla ni som skänker pengar i juletid, tänk på Gatans Lag. Alla bidrag tas emot med så stor tacksamhet och gör direkt hundraprocentig nytta. (Läs om Gatans lag här)

Ett enkelt sätt att bidra är att skicka ett sms: Boll 100 eller Boll 20 eller Boll 200, beroende på vilken summa du vill bidra med, till nummer 72550. Det bästa sättet att stödja är att bli medlem. Priser medlemskap: Vuxen – 250 kr/år, ungdomar till och med 18 år samt pensionärer – 150 kr/år. Föreningar blir stödklubbsmedlemmar för 1000 kronor. Du sätter in medlemsavgiften på bg-nummer 352-4923 och uppger namn, personnummer och adress. Skicka gärna ett bekräftande mail till elisabeth@gatanslag.se.

 

Med detta önskar jag eder alla fortsatt glad advent!

Skriv en kommentar

  • (kommer inte publiceras)